Tunna underlag för beslut
Försäkringskassan har fått kritik för att den lagändring som trädde i kraft år 2002 inte har genomförts fullt ut av handläggare, specialister och försäkringsmedicinska rådgivare i handläggning och beslutsfattande. De kritiseras också för att de i allt för stor utsträckning nöjer sig med yrkestitel och sjukdomsdiagnos som underlag för beslut.
Detta är enligt LO orsaken till att regelförändringen som gjordes 2002 inte har fått någon effekt. Försäkringskassan måste därför ändra sin tillämpning i dessa delar.
Dagens arbetsskadeförsäkring är könsdiskriminerande
Försäkringskassan har tidigare konstaterat att det finns skillnader i myndighetens beslut om arbetsskador mellan kön, födelseland och var i landet beslutet är fattat. Resultaten tyder på att den främsta orsaken till dessa skillnader ligger i regelverket. En trolig orsak är att det ska finnas en vetenskapligt förankrad medicinsk grund för att bedöma skadlig inverkan i arbetet. Forskningen utgår i hög grad från mannen, och de studier som finns är främst gjorda inom typiskt manliga yrken.
Även Riksrevisionen påpekar att Försäkringskassan använder föråldrad forskning och att det därför finns en risk att arbetsskadelivränta inte beviljas trots att skadan beror på arbetet. Riksrevisionen menar att Försäkringskassan i vissa avseenden inte hanterar arbetsskadeförsäkringen rättssäkert och effektivt.
Den statliga arbetsskadeutredningen från 2017 konstaterar även den skillnader i beviljandegrad mellan könen och föreslår en rad åtgärder för att komma tillrätta med detta.
Den statliga arbetsskadeutredningen från 2017 (pdf)
Bevisregeln måste förändras
I förarbetena till 2002 års lag om en lättnad av beviskravet vid bedömning av arbetsskada uttalade regeringen att det sänkta beviskravet i kombination med principen om "befintligt skick" torde leda till att kvinnor i högre utsträckning skulle få sina skador godkända. ISF, Inspektionen för sjukförsäkringen, har kritiserat Försäkringskassan för att detta inte har genomförts fullt ut i handläggningen.
Det kan vara helhetsbedömningen i dagens bevisregel som är problemet, på så sätt att det blir otydligt om det är skadligheten, sambandsbedömningen eller något annat som gör att inte kravet på övervägande skäl uppfylls.
LOs förslag är att det första ledet, skadlighetsbedömningen, återgår till den nivå som gällde före 1993 och att det andra ledet, sambandsbedömningen, föreslås ligga någonstans mellan det som gällde före 1993 och det som gällde mellan 1993 och 2002. Bedömningen i två led kan, till skillnad från helhetsbedömningen, bli tydligare och ställer större krav på försäkringskassan att motivera vad som inte är uppfyllt.
Rätt till arbetsskadesjukpenning
Den som anmäler en arbetsskada får som regel inte sin anmälan prövad av Försäkringskassan förrän det är fråga om dennes rätt till arbetsskadelivränta. Då har det i vanliga fall gått flera år från sjukfallets början och bevisningen försvåras därmed. Reglerna för att få sjukersättning beviljad har skärpts sedan 2008. Detta gör också att allt färre numera får sina arbetsskador prövade.
Det är nu dags att återinföra den arbetsskadesjukpenning som togs bort 1993. Rätten till arbetsskadesjukpenning bör prövas från dag 91. En av fördelarna med en sådan förändring skulle vara att prövningen av en arbetsskada hos Försäkringskassan skulle ske mycket tidigare, vilket i sin tur skulle underlätta sambandsbedömningen.
Den allmänna arbetsskadeförsäkringens roll vid inkomstförlust har urholkats eftersom taket i försäkringen fortfarande är 7,5 prisbasbelopp. Arbetsskadeförsäkringen vilar i stora delar på ett skadeståndsrättsligt synsätt och en förändring av taket ligger därför i linje med grunderna för arbetsskadeförsäkringen. LO anser att flertalet av de skadade ska omfattas av inkomstskyddet i den allmänna försäkringen och föreslår att taket höjs till 10 prisbasbelopp.
Arbetsskadebegreppet
Arbetsskadeförsäkringen har ett generellt arbetsskadebegrepp vilket innebär att alla typer av skador och sjukdomar kan prövas. Vid införandet av ett generellt arbetsskadebegrepp var motivet att även nya typer av arbetsskador (på grund av den tekniska utvecklingen och ökad medicinsk kunskap om samband) snabbt skulle kunna tas upp till prövning. LO menar att behovet av en sådan flexibilitet är ännu större i dag än när begreppet infördes på 1970-talet, eftersom nya ämnen och riskfyllda arbetsmiljöer kommer i en allt snabbare takt.
För att det generella arbetsskadebegreppet ska fungera väl krävs dock att den som gör bedömningarna har den senaste kunskapen om sambanden mellan riskfyllda exponeringar och sjukdomar. Försäkringskassan har, som tidigare beskrivits, i detta sammanhang fått kritik för allt för ojämlika och rättsosäkra bedömningar. Detta kan enligt LO förbättras genom det tidigare nämnda förslaget om aktuella kunskapssammanställningar och ny forskning om framför allt kvinnors skador.
Listor är rättsosäkert
Alternativet med en lista över godkända arbetssjukdomar är inte bra. Fördelen med ett sådant system är visserligen att det är mer förutsägbart vad som kan godkännas eller inte samt att handläggningstiden blir kortare. Nackdelarna överväger dock.
Erfarenheten från de listor som i dag finns i många länder är att de har en mycket låg förändringstakt, vilket försvårar möjligheten att få arbetsskador som beror på nya risker godkända. Dessutom innebär listor också en rättsosäkerhet i och med att de sjukdomar som inte finns med på listan inte får sin rättmätiga bedömning om samband ändå skulle finnas.
Dessutom finns risken att den individuella bedömningen (försäkrad i befintligt skick) kommer ännu mer i bakgrunden än i dag. Man utgår istället från sjukdomslistan och de diagnoser och belastningar som finns beskrivna där och ser om kraven är uppfyllda, utan att ta hänsyn till den försäkrades individuella känslighet för dessa belastningar. En sådan utveckling vore enligt LO mycket olycklig.