LO fakta - alla fakta

Sverige har under sju år inte har haft någon ekonomisk tillväxte per person. Detta är i huvudsak en konsekvens av en svag utveckling av produktiviteten. Den svaga produktiviteten är starkt sammankopplad med den utdragna internationella ekonomiska krisen. Men redan innan finanskrisen så hade, enligt IMF, förutsättningarna för produktiviteten försämrats i industriländerna.

LO tillstyrker förslaget i departementspromemorian utifrån förutsättningen att förslaget uppfyller EU-rättens krav. LO anser att frågan om anställningsformer i första hand ska lösas avtalsvägen. Förslaget om ändringar av 5§ i LAS är formulerad för att möta EU-kommissionens kritiska synpunkter på den svenska implementeringen av visstidsdirektivet i det pågående överträdelseskedet. LO anser att departementets bedömning av förslaget är tillfyllest sannolikt är riktigt. Formuleringen av förslaget är svårtolkad, närmast obegriplig, och konstruktionen systemfrämmande. Om syftet är att ändra i den svenska lagstiftningen på minsta möjliga sätt, så har syftet uppnåtts.

LO var kritiska till vårdnadsbidraget när det infördes 2008 och har konsekvent argumenterat för att det bör avskaffas. Vårdnadsbidraget motverkar utvecklingen mot en jämställd arbetsmarknad och bryter mot inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna. Vårdnadsbidraget ökar segregationen bland barn och ställer grupper av föräldrar, framförallt mödrar, längre bort från arbetsmarknaden.

LO vill, trots att det ligger utanför förslagens räckvidd, poängtera att hälso- och sjukvård inte går att likställa med vilken tjänst som helst på marknaden. Hälso- och sjukvård ska erbjudas efter behov och inte efter betalningsförmåga. Nationella erfarenheter visar att system med vårdval inom primärvården har fått segregerande effekter i fråga om medborgarnas tillgång till vård. Därför är det viktigt att se till att utvecklingen av vårdvalssystem på europanivå inte går mot att utifrån kommande patienter tränger undan inhemska patienter med svagare betalningsförmåga.

LO stödjer förslaget om att avskaffa fritidspengen i socialtjänstlagen. Pengen infördes 2014 med ett vällovligt syfte att stärka barns till föräldrar som är långvarigt beroende av försörjningsstöd rätt och möjlighet att delta i fritidsaktiviteter. Det är av största vikt att även barn till föräldrar som har behov av försörjningsstöd inte utestängs från fritidsaktiviteter som idrott, musik och kultur på grund av ekonomiska orsaker. Däremot håller LO med om att strategierna inte ska bygga på speciallösningar och detaljstyrning inom ramen för socialtjänstlagen, utan att generella lösningar är att föredra.

LO är tveksamt till och ifrågasätter utredningens bedömning rörande att de försäkringsmedicinska utredningarna varken innebär myndighetsutövning eller hälso- och sjukvård. LO anser att denna fråga behöver utredas vidare.

LO har länge drivit kravet på att avskaffa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen (stupstocken) och är därför positiv till det aktuella huvudförslaget i Ds 2015:17. LO har dessutom krävt att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska avskaffas så snart som möjligt och konstaterar att den tidsplan som presenteras i promemorian är såväl rimlig som realistisk.

Sverige har sedan 1990-talet lidit av hög arbetslöshet och har i dag vad som måste beskrivas som massarbetslöshet. Det är uppenbart att den förda ekonomiska politiken inte längre klarar att uppnå full sysselsättning. Det går inte heller att återgå till den politik som dominerade innan 1990-talet.

LOs uppfattning är att de möjligheter och de skyldigheter som framgår av tillämpningsdirektivet ska tillvaratas för att stärka den svenska modellen. Sverige har valt att implementera direktivet genom att arbetstagarsidan ska kräva kollektivavtal av de företag som bedriver verksamhet i Sverige. En sådan implementeringsmetod förutsätter att arbetstagarsidan ges de verktyg som krävs för att direktivet ska anses ha implementerats på ett korrekt sätt. Detta förutsätter att den svenska modellen lämnas orörd i så stor utsträckning som möjligt och att stöd ges i lagstiftningen för att upprätthålla en modell som ytterst bygger på arbetstagarsidans rätt att vidta stridsåtgärder.

LOs uppfattning är att de möjligheter och de skyldigheter som framgår av tillämpningsdirektivet ska tillvaratas för att stärka den svenska modellen. Sverige har valt att implementera direktivet genom att arbetstagarsidan ska kräva kollektivavtal av de företag som bedriver verksamhet i Sverige. En sådan implementeringsmetod förutsätter att arbetstagarsidan ges de verktyg som krävs för att direktivet ska anses ha implementerats på ett korrekt sätt. Detta förutsätter att den svenska modellen lämnas orörd i så stor utsträckning som möjligt och att stöd ges i lagstiftningen för att upprätthålla en modell som ytterst bygger på arbetstagarsidans rätt att vidta stridsåtgärder.

LO anser att det finns ett generellt behov av skärpa kraven på privata ägare inom skola, vård och omsorg, och att de förslag som utredningen presenterar kan bidra till en bättre kontroll över att de ägare och aktörer som är verksamma inom välfärdstjänsterna är seriösa. Samtidigt innebär utredningens förslag en ökning av den administrativa bördan för stat, kommuner och landsting, vilket också innebär ytterligare ökade kostnader för att upprätthålla ett konkurrenssystem som är svårt att utvärdera.

Förslaget berör tjänstepensionsförsäkringar men också andra kollektivavtalade livförsäkringar. Finansinspektionen har föreslagit en väsentlig ändring genom att kollektivavtalsparternas möjlighet att avtala med försäkringsföretaget inskränks till att avse hur och av vem informationen ska lämnas.

Jämviktsarbetslöshet, eller NAIRU, anses av många politiker och ekonomer som den absoluta gränsen för hur låg arbetslösheten kan bli utan att inflationen ökar. Men stämmer det verkligen? Eller är NAIRU bara en teoretisk föreställning som hindrar politiker från att bedriva en politik för full sysselsättning? I rapporten Lönebildning bortom NAIRU försöker ett antal svenska och internationella forskare besvara frågan. Slutsatsen är att det empiriska stödet för NAIRU är svagt.

What can be done to take the capitalist system out of its current predicament? What can unions do to reverse the trend to inequality and direct capitalism into a more socially desirable direction? This report shows a way forward. It makes the case that the best path forward for capitalism is to increase workers’ stake in the capital of their firm and in capital ownership more broadly and that the best strategy for unions is to take a lead role in promoting this development. 

Maktstrukturerna klass, kön och etnicitet samspelar och gör att skillnaderna på arbetsmarknaden och i arbetslivet är stora. En viktig förklaring till att utrikes födda med upp till tio år i Sverige har en särskilt svag ställning på svensk arbetsmarknad är höga krav för att få arbete när arbetslösheten är hög och att de stödjande etableringsinsatserna fungerar dåligt. Det skriver LO-utredaren Ulrika Vedin i rapporten I skuggan av hög arbetslöshet – om flykting- och anhöriginvandrares arbetsmarknadsetablering.

Europa visar tecken på en ekonomisk återhämtning. Den något starkare utvecklingen i Europa bidrar till att svensk BNP ökar med 3 procent i år och med 3, 5 procent 2016. Samtidigt sjunker inte arbetslösheten nämnvärt utan bedöms bli 7,6 procent 2016. För att nå en lägre arbetslöshet krävs en mer expansiv finanspolitik. Detta visar LOs rapport Ekonomiska utsikter våren 2015.

Huvudorsaken till den svaga världsekonomin och till att återhämtningen efter krisen 2008 inte tagit fart är den historiskt låga löneandelen, dvs att kapitalägarna tar en allt större del av överskotten i ekonomin. Medicinen mot detta är en mer offensiv lönepolitisk strategi i en internationell kontext. Det skriver Erik Bengtsson, ekonomhistoriker vid Göteborgs universitet, i den nya rapporten Samhällsekonomi i koma - kan höjda löner återuppliva den?

LO anser att, givet dagens konstruktion av pensionssystemet, så är en funktion som balanseringen nödvändig. Balanseringen har till uppgift att säkra systemets finansiella stabilitet och långsiktiga förmåga att betala ut pensioner enligt de åtaganden som gäller. LO anser dock att det är mycket angeläget att Pensionsgruppen diskuterar frågan om inkomstpensionens finansiering, dvs om 16 procent är tillräckligt för att garantera långsiktigt hållbara pensionsnivåer.

LOs principiella uppfattning är att SGI-skyddet inte får användas som bestraffningsinstrument rörande aktiviteter som sker inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Ett förlorat SGI-skydd ger allt för långtgående och oproportionerliga konsekvenser för de situationer då en person deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program men har avstängts från rätt till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning.

LO delar utredningens uppfattning att det, vid sidan av Solvens II-regel-verket, behövs en särskild lagreglering för de organisationer som enbart tillhandahåller tjänstepensionsverksamhet. LO anser, liksom utredningen, att en sådan särskild sektorreglering är nödvändig för att göra det möjligt för arbetsmarknadens parter att skapa anpassade lösningar kring ägandet av avsatta tjänstepensionsmedel, medelsförvaltning och frågor relaterade till avkastning och risk.