Publicerad i Arbetet 28 mars 2014
Lek med tanken att bara de största sjukhusen behövde föra patientjournaler och att bara universitetssjukhusen behövde följa patientsäkerhetsregler. Enskilda läkarmottagningar och vårdcentraler skulle vara undantagna.
Det är den – otänkbara – parallellen till vad EU-kommissionen successivt vill genomföra på arbetsmiljöområdet inom hela EU, vilket kommer att få konsekvenser för svensk arbetsmiljölagstiftning.
Inom EU pågår ett arbete som marknadsförs som ”regelförenkling” men som, om alla delar genomförs, kommer att ge de anställda på 99 procent av svenska arbetsplatser ett svagare skydd för hälsa och säkerhet.
Hörnstenen i ”regelförenklingsarbetet”, det så kallade REFIT-programmet, ger EU-kommissionen möjligheter att sätta ett ökat tryck på medlemsländer som Sverige, som har mer utvecklade skyddskrav, att anpassa sig till EU:s miniminivåer.
Om EU-kommissionen får igenom det som den drivit under lång tid kommer endast de stora företagen, de med över 249 anställda (i Sverige knappt en procent av företagen), att behöva dokumentera vilka risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som finns och hur de ska åtgärdas. De med färre anställda undantas från kravet, vilket innebär ett svagare skydd för de anställda.
Den svenska regeringen protesterar – inte alls. Allt tyder på att regeringen snarast välkomnar chansen att försvaga det svenska regelverket bakvägen, genom att gömma sig bakom EU:
• I Europaparlamentet röstade de borgerliga partiernas svenska ledamöter för att anta REFIT-programmet med underlagsrapporter utan de modifikationer som de europeiska socialdemokraterna lagt fram.
• På ministernivå skriver regeringen brev till EU-kommissionen och ber den att kasta förslag till lagstiftning som fack och arbetsgivare på Europanivå förhandlat fram via avtal i papperskorgen.
Vad det ytterst handlar om är att urholka till exempel Sveriges rätt att behålla sitt starkare och mer utvecklade regelverk för arbetsmiljön genom att lyfta fram det som något avvikande. Det är inte acceptabelt.
Förutom att det på sikt hotar arbetstagarnas rätt till skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, hävdar vi att den inslagna vägen successivt kommer att försämra just den Europas konkurrenskraft som kommissionen säger sig vilja stärka. Ingenstans har det någonsin varit en bra strategi att lägga sig på lägsta godtagbara kvalitetsnivå.
Regeringen har som sagt inte reagerat, annat än indirekt och då till stöd för EU-kommissionen.
Ett exempel är det brev till EU-kommissionen som dåvarande arbetsmarknadsministern Hillevi Engström skrev i oktober 2013 om ett ramavtal som frisörbranschens fack och arbetsgivare slutit i april 2012. Avtalet gäller hur man ska förebygga de i branschen utbredda problemen med allergier, hudsjukdomar och belastningsskador och parterna hade bett EU-kommissionen att omvandla det till EU-gemensam lagstiftning. För första gången sedan 1996 har kommissionen dock underlåtit att svara på en gemensam begäran från arbetsmarknadens parter i Europa och ministern framförde i brevet sitt stöd för denna icke-handlingslinje.
Mycket lite av allt detta har kommit ut i offentligheten.
Vi kan tyvärr konstatera att regeringen ostört kunnat driva en dold politisk agenda i EU-sammanhang, samtidigt som man hemma i Sverige officiellt säger sig värna till exempel arbetsmiljö, kollektivavtal och samverkan mellan arbetsmarknadens parter.
Som det har visats många gånger förr: Det går inte att spara sig ur en kris. Om det är de små och medelstora företagen (enligt EU:s definition företag med färre än 250 anställda) som ska lyfta Europas tillväxt och konkurrenskraft, så är det direkt kontraproduktivt att försämra arbetstagarnas förutsättningar till en bra och utvecklande arbetsmiljö. Redan i dag ökar sjukfrånvaron, och då kan vi inte försämra arbetsmiljön ännu mer.
Torbjörn Johansson, avtalssekreterare, LO
Christina Järnstedt, ombudsman, LO