Publicerad i Svenska Dagbladet 28 september 2012
Att göra sig av med personal är ganska lätt redan i dag. Att arbetsgivarna eventuellt är felinformerade om rättsläget är inte ett godtagbart skäl för att ändra reglerna, skriver Karl-Petter Thorwaldsson, LO, Eva Nordmark, TCO, och Göran Arrius, Saco.
Att kraftigt försämrat anställningsskydd, fler uppsägningar och fler tvister som går till domstol. Det riskerar att bli resultatet om förslagen i uppsägningstvistutredningen, som presenteras i dag, genomförs.
Varför ändra något som fungerar bra? I dag är det bara några få procent av alla uppsägningar på grund av personliga skäl som avgörs i domstol. I resten av fallen löses tvisten inom några månader. Av fallen där det blir en domstolstvist, cirka 600 per år, är det bara en tredjedel som prövas av domstol, medan resten förliks.
Att ett regelverk resulterar i så få domstolstvister är idealiskt. Enligt utredaren finns det en föreställning hos arbetsgivarna att det är svårt och dyrt att göra sig av med anställda och att det inte kan uteslutas att detta påverkar deras vilja att anställa. Vi tror inte att arbetsgivare som har behov av att nyanställa utgår från att dessa ska sägas upp senare. De nuvarande reglerna utgör inte något hinder för anställningar. Arbetsgivaren har alla möjligheter att med provanställningar och visstidsanställningar säkerställa att en person passar för jobbet.
Det är arbetsgivaren som fritt organiserar arbetet och som avgör när en arbetsbristsituation uppstår. Att göra sig av med personal är ganska lätt redan i dag. Att arbetsgivarna eventuellt är felinformerade om rättsläget är verkligen inte ett godtagbart skäl för att ändra reglerna.
Utredningens första förslag är att en anställning inte ska få pågå mer än ett år från uppsägningen, även om domstol inte hunnit ta ställning till om uppsägningen är sakligt grundad. Detta är en stor principiell ändring. Ända sedan tillkomsten av las (lagen om anställningsskydd) har lagstiftaren ansett att en arbetstagare som blivit felaktigt uppsagd ska kunna få jobbet tillbaka. Därför finns den nuvarande regeln om att anställningen ska bestå under en tvist till dess det finns en dom, eller tvisten görs upp på annat sätt.
I dag är den genomsnittliga tiden för att avgöra en tvist om uppsägning ett och ett halvt år i Arbetsdomstolen. Om målet går till tingsrätt först tar det betydligt längre tid. I tingsrätterna konkurrerar uppsägningstvisterna med andra förtursmål som vårdnadstvister och häktningar. Chanserna för att uppsägningstvister prioriteras i det sammanhanget är små. Den arbetstagare som är felaktigt uppsagd försätts i en svår situation. Han eller hon är skyldig att söka nytt jobb, men en arbetsgivare är nog inte så benägen att anställa någon som hoppas få tillbaka sin gamla anställning. Dessutom riskerar arbetstagaren en karenstid när det gäller arbetslöshetsersättningen och då eventuellt att stå utan ekonomisk försörjning.
Utredningen föreslår också att det inte ska gå att ogiltigförklara en uppsägning i de fall arbetsgivaren sagt upp på grund av arbetsbrist men utan att ha undersökt möjligheterna till omplacering. Även detta är en stor förändring i las. Om det finns ett ledigt arbete som arbetstagaren kan omplaceras till är det ingen arbetsbrist. Det är därför fullt logiskt att domstol i sådana fall kan ogiltigförklara en uppsägning. Utredarens förslag kommer att minska pressen på arbetsgivaren att sköta sig.
Slutligen vill utredningen göra det billigare för små arbetsgivare med upp till 50 anställda att betala för att slippa ge personen jobbet tillbaka, trots att en domstol ansett att uppsägningen är ogiltig. Att man över huvudtaget kan köpa sig fri från en dom på detta sätt är ganska unikt. Det måste kosta att strunta i vad en domstol säger, annars åsidosätts respekten för rättsskipningen. Noteras bör att 99,5 procent av alla svenska företag har färre än 50 anställda.
Ändringarna betyder att arbetstagarna kommer att tvingas in i förlikningar med betydligt lägre ersättning än nu. I ett anställningsförhållande är det arbetsgivaren som är den starkaste parten. Det är också arbetsgivaren som fattar beslut om en uppsägning, och är den som ska stå för risken för att uppsägningen är felaktig, inte arbetstagaren. Något annat är helt oacceptabelt.
Regeringen har vid ett flertal tillfällen uttalat att den inte kommer att föreslå några stora förändringar i arbetsrätten. Det utredningen föreslår är stora principiella ändringar när det gäller en så central fråga som anställningsskyddet. Vi utgår därför från att utredningens för slag inte kommer att genomföras.
KARL-PETTER THORWALDSSON
ordförande LO
EVA NORDMARK
ordförande TCO
GÖRAN ARRIUS
ordförande Saco