Publicerad i Aftonbladet 9 juni 2020
DEBATT. Skolan ska ge alla elever samma chans att lyckas, oavsett bakgrund eller bostadsort. Det är fastlagt i skollagen och om detta råder det bred politisk enighet. Det är viktigt eftersom skillnader i tillgång till bra utbildning i skolan leder till skillnader i möjligheter i vuxenlivet.
Men skolan påverkar inte enbart den enskilda eleven och dennes framtid utan även samhället som helhet. Skolan har inte bara som mål att ge det enskilda barnet kunskaper och möjligheter att klara vuxenlivet och rollen som självständig demokratisk samhällsmedborgare, utan ska också garantera etableringen på arbetsmarknaden.
Dessutom ska gymnasieskolan även vara en bas för näringslivets och välfärdens kompetensförsörjning och är alltså en av samhällets viktigaste institutioner för tillväxt och vår välfärd.
I början av 1990-talet levererade den svenska skolan goda resultat och skolsystemet kännetecknades av en hög grad av likvärdighet och ansågs vara ett internationellt föredöme.
Nu är bilden annorlunda. Skolsystemet präglas av segregation och bristande likvärdighet och elevernas familjebakgrund och vilken skola eleven går i har sedan dess fått en ökad betydelse för skolresultaten.
Ungefär en fjärdedel av eleverna som lämnar gymnasieskolan varje år gör det utan att ha tagit examen. Och samtidigt som det råder en omfattande arbetskraftsbrist på gymnasialt yrkesutbildade så brister det i matchningen mellan gymnasieskolan och arbetsmarknadens behov.
Situationen är allvarlig. Vi kan inte acceptera att skolsystemet inte ger alla elever samma chans och inte bättre kan tillgodose det arbetskraftsbehov som finns på arbetsmarknaden. Det är förödande för den enskilda individen och det begränsar företagens tillväxt och med det våra möjligheter att bygga en starkare välfärd.
Vi anser att det är högt tid att komma tillrätta med de inneboende systemfel som präglar skolsystemet sedan närmare 30 år tillbaka. För verkligheten talar sitt tydliga språk. Det är uppenbart att en marknadsorienterad styrning av skolan inte är ändamålsenlig sett till vilka syften och mål vi har satt upp för skolan.
Skolan är en samhällsinstitution och en nationell angelägenhet som ska se till flera intressen och måste organiseras utifrån det. Det är dags att staten tar ett ökat ansvar för skolan och vuxenutbildningen.
De förslag som Lars Stjernkvist presenterat tillsammans med de förslag som nyligen lagts fram av utredaren Björn Åstrand anser vi vara väl motiverade förändringar för att minska skolsegregationen, öka likvärdigheten och få en mer ändamålsenlig styrning av skolsystemet.
Grunden i det svenska samhället är att alla barn oavsett bakgrund ska ha lika möjligheter till en bra utbildning. Så är inte fallet i dag. Hur rättfärdigar vi ett skolvalssystem som i praktiken stänger ute barn till att få en plats på en skola bara för att de är födda sent på året eller på grund av att föräldrarna har flyttat till en annan ort?
Dagens skolvalssystem är i sin rådande utformning inte rättvist, det ger inte alla barn samma chans. Att kötid inte längre ska få användas som urval till skolor är därför ett viktigt och välkommet besked. Ett statligt gemensamt skolvalsystem och reglerade urvalskriterier innebär att alla elever ges en likvärdig chans till att få en plats på en skola som de har önskat samtidigt som det ökar transparensen och rättssäkerheten.
Styrningen av gymnasieskolans och vuxenutbildnings utbud behöver förändras och bättre anpassas efter arbetsmarknadens behov. Utbudet inom gymnasieskolan och komvux styrs idag i första hand av elevernas val av program.
Problemet med denna marknadsstyrning av utbudet är att det inte alltid ligger i samhällets intresse att låta eleverna beslut bli styrande för vilka program och inriktningar som erbjuds inom gymnasieskolan. LO anser att Lars Stjernkvists förslag om en ny modell för statlig planering och dimensionering och som både omfattar kommunala och fristående skolor ur det hänseendet bättre balanserar individens och samhällets intresse.
Det ligger både i den enskilda individens och samhällets intresse att de utbildningar som finns att välja emellan ger goda möjligheter till att etablera sig på arbetsmarknaden och som matchar kompetensförsörjningsbehoven på arbetsmarknaden, både regionalt och nationellt.
Skolan står för en rad utmaningar. Men det har den även gjort tidigare i historien och det lyckades samhället med gemensamma krafter hantera. Med de förslag som nu lagts finns det möjlighet att komma tillrätta med systemfel som finns i skolsystemet och ta steg till att återupprätta skolan som en samhällsinstitution.
Sverige, som är ett litet exportberoendeland med höga välfärdsambitioner, har inte råd att ha ett skolsystem där alla barn inte ges samma chans och som inte bättre kan tillgodose arbetsmarknadens behov.
LO anser att det är hög tid att partierna i riksdagen släpper sina ideologiska käpphästar genom att samlas och kompromissa kring skolan för att nå en bred uppgörelse. Det är dags att skollagen efterföljs som den var tänkt och erbjuda alla elever i Sverige samma chans att lyckas.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande
Berit Müllerström, LOs andre vice ordförande
Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare