Publicerad i Dagens Industri 2012-11-30 15:07
Svenska företag talar gärna om uppförandekoder när de verkar i andra länder. Men det vore betydligt bättre om företagen vågade teckna internationella ramavtal med facket om arbetsvillkoren. Det skriver LO:s Karl-Petter Thorwaldsson, Torbjörn Johansson och Susanne Lindberg Elmgren.
Det talas mycket om de svenska företagens roll och ansvar för mänskliga rättigheter i andra länder. Företagens sociala ansvar, eller corporate social responsibility, CSR, på engelska, är populärt att lyfta fram. Många företag har också formulerat så kallade uppförandekoder.
Kring företagen finns en stor industri med revisionsbyråer, konsulter som arbetar med kunskapsuppbyggnad, kontroll och uppföljning. Där finns ofta en uttalad vilja att förbättra arbetsvillkoren inom företagskedjan, vilket är bra. Men synsättet och arbetet har avgörande brister. Det utgår ifrån att någon utifrån ska företräda arbetarnas intressen i andra delar av världen. Det fackliga arbetssättet handlar däremot om att stärka arbetare inom företagen och i företagskedjan så att de själva kan höja sina röster och påverka sina arbetsvillkor i dialog med arbetsgivaren.
Så byggde vi upp vår industri och vår välfärd.
Det är förstås bra att tala om företagens ansvar i samhället, men uppförandekoder är inte tillräckligt. Vi inom LO anser att svenska multinationella företag borde sluta avtal med globala fack – där LO:s medlemsförbund ingår – för att på så sätt skydda och respektera mänskliga rättigheter i arbetslivet. I dag har endast ett fåtal svenska multinationella företag sådana internationellt ramavtal – International Framework Agreement, IFA, på engelska.
Intresset för internationella eller globala ramavtal har visserligen vuxit på senare år, men fortfarande med ganska blygsamt resultat.
I juni 2006 fanns 53 avtal. I dag är de drygt 80 till antalet, varav åtta rör svenska företag: Skanska, SCA, SKF, H&M (butikerna), Ikea (produktion av trävaror), Securitas, Electrolux och Saab Tech. Det är bra, men det kan bli många fler.
Delstatliga Telia Sonera har just avvisat en förhandlingsinvit från facket om ett internationellt ramavtal. Det är synd att de inte ser ett samarbete med facket på ett globalt plan som ett sätt att förbättra sitt just nu skamfilade rykte. Vi tror att Telia Sonera och många andra företag kan bli bättre på den punkten.
Internationella ramavtal gynnar väl fungerande arbetsmarknadsrelationer och starkare facklig organisering samt stärker trovärdigheten i företagens arbetssätt. Ur svenskt perspektiv är det dessutom viktigt att svenska företag inte medverkar i exploatering av andra länders arbetstagare. Ur fackligt perspektiv minskar internationella ramavtal också risken för att företag eller koncerner ställer arbetstagare i olika länder mot varandra, exempelvis vid omstrukturering av produktionen.
Avtalsfrågor är en uppgift för LO:s medlemsförbund, men ökad information och erfarenhetsutbyte har efterfrågats. Därför har LO:s styrelse enats om en modell för hur internationella ramavtal kan se ut. Det är första steget mot ett gemensamt arbete med att lyfta fram arbetet för mänskliga rättigheter i arbetslivet.
Avtalet innehåller hänvisningar till OECD:s riktlinjer för multinationella företag, ILO:s deklaration om mänskliga rättigheter i arbetslivet och FN:s nya ramverk för företag och mänskliga rättigheter.
Texten rymmer även krav på arbetstider som inte är ohälsosamma, en lön som går att leva på, ett aktivt arbetsmiljöarbete och förstås rätten att bilda fackförening. Avtalstexten innehåller också anvisningar för hur man kan lösa konflikter, eftersom det är viktigt att hantera eventuella konflikter på ett sätt som båda parter känner förtroende för.
Ingen av arbetsmarknadens parter har något intresse av att konflikter eskalerar och samtal förs med stora bokstäver i medierna.
LO hoppas att denna modell kan bidra till diskussionen som förs om svenska företag utomlands. De svenska multinationella företagen blir allt större. Antalet svenska företag med dotterbolag utanför Sveriges gränser har fördubblats på 20 år. Globaliseringen innebär också att allt fler svenska företag finns i länder som är ickedemokratiska eller har svag arbetsmarknadslagstiftning med begränsad partsdialog. Då är det viktigt att den svenska erfarenheten av partssamarbete kan bidra till en positiv utveckling.
Diskussionen om företag och mänskliga rättigheter blir ofta ett samtal i svartvita termer. Företagen är goda eller onda. Men det är att göra det för enkelt för sig. Vi menar att det varken finns goda eller onda företag. Det finns bara företag som har möjligheter och utmaningar. Frågan är hur man väljer att möta dessa. Låt oss göra det tillsammans, så långt det går.
Karl-Petter Thorwaldsson, LOs ordförande
Torbjörn Johansson, LOs avtalssekreterare
Susanne Lindberg Elmgren, LOs utredare och ansvarig för arbetet med LO-modellen