Publicerad i Dagens Industri 13 januari 2022
Den svenska arbetsmarknadspolitiken har historiskt haft höga ambitioner. Genom att arbetslösa har fått möjlighet till stöd och utbildning för att stärka sin kompetens, har vi möjliggjort att tekniska framsteg och strukturomvandling lett till nya och bättre jobb. Näringslivet har kunnat försörjas med välutbildad arbetskraft och vi har mött utmaningar med ökad kompetens hos arbetskraften. Så blev Sverige både rikt och jämlikt.
Men de politiska lösningarna svarar inte längre mot vidden av problemen med långtidsarbetslösheten. Detta trots många viktiga beslut och reformer från regeringen under de senaste åren, inte minst på utbildningsområdet. Såväl anslag som ambitioner har sänkts under lång tid, inte minst under Alliansåren. Individens eget ansvar för att göra sig anställningsbar har kommit att stå i fokus. Kostnader och ansvar i allt högre grad kommit att skjutas över på kommunerna.
Den högerkonservativa budgetreservation som antogs av riksdagen i november riskerar att innebära ännu ett förlorat år för landets nu närmare 190 000 långtidsarbetslösa. Den höga långtidsarbetslösheten är ett samhällsekonomiskt slöseri av gigantiska mått. Ytterligare nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken är inget mindre än en tragedi för alla dem som går utan jobb och som nu riskerar att få ett sämre stöd.
Arbetsmarknadspolitiken måste präglas av höga förväntningar på den enskilde. Den som kan arbeta ska också göra det - efter förmåga och förutsättningar. Men för att fler ska komma i arbete måste förväntningarna återigen matchas av lika höga ambitioner från det offentliga.
Samtidigt som näringslivet skriker efter mer utbildad arbetskraft i samhällsviktiga sektorer släpar alltså satsningarna på utbildning efter.
• Statligt ansvar som möter lokala behov.
Arbetsmarknadspolitiken är ett statligt ansvar, men den pågående omläggningen har kraftigt försämrat Arbetsförmedlingens lokala närvaro och förmåga att faktiskt hjälpa arbetslösa till jobb. Viktiga samarbeten, inte minst med kommuner, för att stötta dem med svagast förutsättningar har prioriterats ned. I stället har värdefull tid och resurser lagts på att skapa marknader och kundvalssystem. Detta inspirerat av samma otidsenliga idéer som inom andra delar av välfärden lett till felaktiga incitament, resursslöseri, segregation och bristande likvärdighet. I sina värsta exempel har systemen lett till ren brottslighet.
Stora neddragningar på Arbetsförmedlingens anslag har medfört ännu mindre resurser till ett nära och individanpassat stöd, just det som forskning visat är avgörande. Många arbetslösa är beroende av den personliga coachning, stöttning och vägledning som fått stryka på foten. Det är heller inte acceptabelt att myndigheten, på grund av bristande flexibilitet i styrningen, år efter år skickar tillbaka miljardbelopp för program och insatser.
• Öka resurserna till Arbetsförmedlingen.
Låt Arbetsförmedlingen vara garantileverantör och förbättra dess förutsättningar att ingå samarbeten med kommuner och civilsamhällesaktörer för att bättre svara mot lokala behov.
• Mer utbildning i arbetsmarknadspolitiken.
Pandemin har påskyndat strukturomvandlingen och ytterligare ökat behovet av yrkesutbildad arbetskraft. Tack vare regeringens viktiga resurstillskott har kommuner som Malmö kraftigt byggt ut antalet platser inom den kommunala vuxenutbildningen. Det är satsningar som måste hållas i och utökas. Dessvärre är det alltjämt ofta vattentäta skott mellan arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Alldeles för få arbetslösa ges möjlighet att delta i reguljär utbildning med bibehållen ersättning. Detsamma gäller arbetsmarknadsutbildningen, som har häpnadsväckande låga volymer.
Stärk Arbetsförmedlingens förutsättningar att anvisa arbetslösa till studier inom det reguljära utbildningsystemet.
Avsätt mer resurser för att fler arbetslösa tidigt ska erbjudas arbetsmarknadsutbildningar inom bristyrken.
• Subventionerade anställningar en viktig väg in.
Olika former av subventionerade anställningar är viktiga arbetsmarknadspolitiska verktyg, i synnerhet för personer som annars skulle ha svårt att hävda sig i jobbkonkurrensen. Socialdemokraterna i Malmö har därför valt att arbeta målmedvetet med insatserna i alla delar av den kommunala organisationen. Det är en starkt bidragande orsak till att antalet familjer som uppbär försörjningsstöd nu är på den lägsta nivån på tio år.
Snarare än att sänka ambitionerna, som de högerkonservativa partierna vill, borde denna typ av insatser byggas ut och förfinas. Anställningsstöden riktas alltför ofta mot lågkvalificerade och lågavlönade branscher och yrken, vilket givetvis har att göra med det lågt satta lönetaket på 20 000 kr/månad. Eftersom förväntningar och krav på subventionerat anställda är desamma som för deras kollegor, måste de ges samma rätt till a-kassa.
Höj lönetaken för de subventionerade anställningarna.
Säkerställ att alla subventionerade anställningar är a-kassegrundande.
Återupprätta a-kassan
En stark arbetslöshetsförsäkring var länge en av grundbultarna i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Idag är försäkringen så svag att den knappt uppfyller något av sina ursprungliga syften. Den undergräver löntagarnas förhandlingsstyrka. Den är otillräcklig som inkomstskydd. Den gör oss fattigare som samhälle, då arbetslösa tvingas ta första bästa jobb, snarare än att fokusera på att få ett jobb där färdigheter och kunskap kommer till sin rätt. En nedtrappad ersättning drabbar en ekonomiskt utsatt grupp som är bättre hjälpta av arbetsmarknadsinsatser och att fokusera på att komma tillbaka i arbete. Vår uppfattning är att ett starkt samhälle kräver en permanent förbättrad a-kassa.
Behåll, och på sikt höj, de tillfälliga höjningarna av taket så att 70 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning under hela arbetslöshetsperioden.
• Säkerställ att taket följer löneutvecklingen.
Det behövs ett omtag i arbetsmarknadspolitiken. För att fler ska komma i arbete och näringslivet mitt i en omställning ska försörjas med utbildad arbetskraft. Det krävs en ambitiös, sammanhållen och flexibel arbetsmarknadspolitik med hög offentlig närvaro och goda möjligheter för arbetslösa att uppgradera sina kunskaper och ställa om. Så bygger vi Sverige rikare och mer jämlikt.
Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande (S) i Malmö
Therese Guovelin, LOs förste vice ordförande