Kommande regering måste byta väg i sysselsättningspolitiken
Kärnan i sysselsättningspolitiken efter 2006 var att jobbskatteavdrag, tillsammans med försämrad arbetslöshets- och sjukförsäkring, skulle öka inkomstskillnaderna mellan de som har och inte har ett arbete. Den förra regeringen bedömde att jobbskatteavdragen på sikt ökar den varaktiga sysselsättningen med cirka 120 000 personer. Den bedömningen är mycket osäker, enligt den nya rapporten, eftersom den baseras på modellberäkningar medan analys av utfallsdata saknas.
- Mellan 2006 och 2013 har arbetskraften ökat med ca 350 000 personer, varav 160 000 beror på ett ökat arbetskraftsdeltagande. Så mycket som 80 procent av detta sammanfaller med att antalet sjuka utanför arbetskraften har minskat. Sannolikt är det en effekt av de hårdare villkoren i inom sjukförsäkringssystemet, säger Åsa-Pia Järliden Bergström, projektledare för Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik.
Sänkt ekonomisk standard
Det går inte heller att bortse från jobbskatteavdragens negativa effekter på de offentliga finanserna och de stora inkomstskillnader som uppkommit. Under perioden 2006-2012 ökade den ekonomiska standarden för förvärvsarbetande med 17 procent medan den för icke förvärvsarbetande sjönk med 5 procent.
- Osäkra modellberäkningar ger att jobbskatteavdraget kan vara självfinansierat till som mest 20-30 procent. Det innebär minst 70 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter – pengar som kunde ha använts till att stärka välfärden, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Arbete ger välbefinnande
Rapporten visar att det finns andra och bättre fundament att bygga sysselsättningspolitiken på än skattesänkningar och försämrade trygghetssystem.
- Den borgerliga sysselsättningspolitiken är motiverad om människors grundläggande attityd är att till varje pris undvika arbete och ändå eftersträva konsumtion. Så är det inte. Arbete behövs för välbefinnandet. Arbetsmotivationen är hög i välfärdsstater. Det finns en grund av ömsesidighet och förpliktelse att bygga på. Ekonomiska incitament kan ha betydelse på marginalen. Men effektens storlek är mycket osäker och försvagade ekonomiska incitament kan motverkas med aktiv arbetsmarknadspolitik, säger medförfattaren Anna-Kirsti Löfgren.
Rapporten Vilja, få och förmå (pdf)
Läs mer om projektet Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik