Använd finanspolitiken för att kraftfullt sänka arbetslösheten
De närmaste åren kännetecknas av ett mycket lågt utnyttjande av arbetskraft och kapital. Svag internationell tillväxt väntas hålla tillbaka tillväxten i Sverige även under de närmaste åren. Det innebär att en ekonomisk politik för att snabba på en återhämtning och få ner arbetslösheten främst måste bygga på att stimulera inhemsk efterfrågan. Även om Riksbanken håller räntan oförändrad vid 1 procent både i år och nästa blir penningpolitiken för stram i förhållande till det mycket svaga konjunkturläget.
I vår prognos blir inflationen låg och klart under Riksbankens mål i år och nästa år. LO-ekonomerna anser att räntan omgående borde sänkas med 50 punkter och att de räntebanor som direktionens mi- noritet argumenterar för är rimliga i förhållande till vår prognosbild. Vi tvingas dock konstatera att Riksbanken i dag inte bedriver en optimal penningpolitik. Styrräntan är för hög givet den inflationsutveckling som är trolig och den höga arbetslösheten. Riksbanken bidrar till att arbetslösheten ligger kvar på höga nivåer. LO-ekonomerna anser att det finns behov av omfattande åtgärder inom ramen för finanspolitiken. Vi har räknat på ett stimulanspaket som skulle innebära en satsning på totalt 70 miljarder. Denna satsning innehåller 15 miljarder i höjda transfereringar till hushållen, vilket både innefattar högre reala ersättningar samt en indexering av inkomstförsäkringar och barnbidrag på sikt. Vi föreslår att man höjer statsbidragen till kommuner och landsting med 30 miljarder för att möta de behov som befolkningsutvecklingen ger upphov till och för att skapa utrymme för en permanent ambitionshöjning i de kommunala verksamheterna.
Ökad skattebas
Vi föreslår vidare en nivåhöjning av de statliga investeringarna på 10 miljarder per år samt slutligen en temporär stimulans till bostadsbyggande och bostadsinvesteringar på 15 miljarder kronor. Budgeten blir lägre än den initiala satsningen. Detta beror på att stimulansen innebär att skattebaser ökar och arbetslösheten minskar samt att stimulansen ger positiva följdeffekter på ekonomin. Behoven av en mer aktiv finanspolitik är dock inte enbart beroende av konjunkturläget utan springer även ur ett långsiktigt behov. De långsiktiga behoven handlar framför allt om ökade resurser till kommunal verksamhet, bättre a-kassa, en värdesäkring av hushållens transfereringar samt en högre kvalitet i den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Detta görs i form av en efterfrågestimulans men är till stor del strukturellt betingade åtgärder. Dessa satsningar ska motsvara en långsiktig politisk viljeinriktning att bibehålla det offentliga åtagandet på åtminstone dagens nivå, det vill säga se till att värdet inte urholkas över tid. För att detta åtgärdspaket ska fungera som kraftigt konjunkturförstärkande och bidra till att minska arbetslösheten måste åtgärdspaketet åtminstone i ett första skede vara ofinansierat.
Både KIs och finansdepartementets beräkningar av den långsiktiga utvecklingen av de offentliga finanserna tyder på att det finns utrymme för satsningar. Detta är starka argument för att inte den finanspolitiska stimulans vi föreslår utgör ett hot mot de offentliga finanserna på sikt. Dock skulle vår föreslagna utgiftsökning bidra till att de offentliga finanserna inte uppnår ett överskott på en procent av BNP inom de närmaste åren.
Beveridgekurvan
Matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb lyfts allt oftare fram som ett problem i den ekonomisk-politiska debatten. Frågan har bäring på vad som är möjligt att åstadkomma med ekonomiska stimulanser. Om det inte är möjligt att fylla vakanser med arbetssökande får en expansiv penning- eller valutapolitik liten effekt på arbetslöshet och sysselsättning. Däremot kan inflationen ta fart om ökad efterfrågan leder till att arbetsgivare vill anställa samma personer och konkurrerar med höjda löner. Hur väl matchningen fungerar är dock svårt att mäta. I stället får man förlita sig på skattningar och indikatorer.
Vi har studerat bristtal, den så kallade Beveridgekurvan och övergångsfrekvenserna till arbete och vi ser inga tecken på att problemen är så stora som det ofta beskrivs i debatten. Vi menar därför att det är möjligt att på några års sikt minska arbetslösheten med 2 procentenheter utan att det uppstår störningar i ekonomin. Vår bedömning är att arbetslösheten kan komma att hamna runt 6 procent när våra förslag har fått full effekt. Det är en nivå som inte är särskilt låg i jämförelse med olika bedömares skattningar av den långsiktigt uthålliga arbetslösheten. Att matchningen fungerar på bästa tänkbara sätt är dock viktigt för att vi ska kunna ha ett fullt kapacitetsutnyttjande.
Möta arbetsmarknadens behov
Vi föreslår därför också en politik för förbättrad matchning. På kort sikt kan matchningen underlättas genom bland annat aktiv och kompetenshöjande arbetsmarknadspolitik, arbetsförmedling och ökad geografisk rörlighet. På längre sikt handlar matchning till stor del om att ungdomar utbildar sig för att möta arbetsmarknadens behov och att vuxenutbildningen ger möjligheter att omskola eller vidareutbilda sig senare i arbetslivet. Vi föreslår:
- Slopa den jobbpolitik som ensidigt och specifikt riktar sig mot lägre kvalificerade låglönejobb.
- Främja en positiv strukturomvandling så att fler kvalificerade jobb skapas i "mellanskiktet".
- Fokusera utbildningssatsningarna på att höja arbetskraftens lägsta utbildningsnivå. Det inkluderar insatser för att säkerställa att alla elever kan få slutbetyg från gymnasiet.
- Stärk möjligheterna till vuxenutbildning för både studie- och yrkesförberedande utbildningar på såväl gymnasienivå som eftergymnasial nivå.
- Öka antalet platser i den yrkesförberedande arbets- marknadsutbildningen från dagens knappa 12 000 platser till 40 000, och fördubbla samtidigt antalet platser i den förberedande arbetsmarknadsutbildingen till cirka 30 000 platser.
- Erbjud fler arbetslösa med långa arbetslöshetstider subventionerad sysselsättning.
- Rikta intensivare förmedlingsinsatser till alla arbetslösa som behöver det, oavsett arbetslöshetsperiodens längd.
- Utforma familje- och välfärdspolitiken för att understödja deltagande i arbetskraften.