Arbetslöshetskrisen kräver offensiv finanspolitik
Coronapandemin har slagit hårt mot världens ekonomier. Efter vårens kraftiga första våg ebbade smittan i stort sett ut i Europa under sommarmånaderna. Under hösten har dock smittspridningen åter ökat kraftigt på vår kontinent. Smittan har lett till olika typer av rekommendationer och regleringar som har begränsat den ekonomiska aktiviteten, men rädslan för att bli sjuk har också gjort att människor självmant förändrar sitt beteende.
I Sverige bröts den starka ekonomiska återhämtningen som vi såg under sommaren i och med den andra coronavågen. En skillnad mot i våras är att industrin påverkas i mindre utsträckning under denna andra våg, framför allt då nedstängningarna i omvärlden inte varit fullt så omfattande under hösten. Stora delar av den inhemska tjänstesektorn såsom hotell och restaurang, transport samt kultur är fortsatt mycket hårt drabbade.
Ekonomin vänder uppåt på allvar våren 2021 då smittspridningen förväntas minska till följd av vaccination av breda grupper tillsammans med att de säsongsberoende förhållandena blir mer gynnsamma.
Arbetslösheten oacceptabelt hög
Arbetslösheten når sin topp i vinter och börjar sjunka först under det andra kvartalet 2021. Men även med denna utveckling ligger arbetslösheten på oacceptabelt höga nivåer under hela prognosperioden. En längre period med hög arbetslöshet ökar risken att långtidsarbetslösheten biter sig fast på höga nivåer. Den höga arbetslösheten är dock bara toppen av ett isberg. På grund av sjukskrivningar, permitteringar och undersysselsättning på rekordnivåer blir fallet i arbetade timmar mycket större än vad arbetslöshetsutvecklingen ger vid handen.
Detta är en väsentlig skillnad mellan coronakrisen och tidigare kriser.
Regeringens direkta krispolitik för att hantera den ekonomiska situationen har varit omfattande och haft en rimlig fördelning. Korttidsarbete och krisstöd har generellt fungerat bra, i synnerhet inom industrin, och förlängts när så varit nödvändigt.
Arbetare drabbas hårdast
Som vanligt drabbar ekonomiska kriser arbetare och personer med svaga inkomster hårdast. LO-grupperna är dessutom hårdast utsatta för smittspridningen, både på grund av små möjligheter att distansarbeta och på grund av att många har mer begränsade ekonomiska resurser. Det gör det svårare att ändra sina levnadsmönster och undvika fysisk kontakt. Detta bör beaktas i högre utsträckning i utformandet av politiken för att bekämpa smittspridningen.
För att bättre understödja återhämtningen och pressa ner arbetslösheten krävs en offensiv finanspolitik under lång tid.
- Resurstillskotten till kommuner och regioner behöver permanentas och indexeras för att kommunerna ska våga passa på att anställa nu när det finns mycket ledig arbetskraft som är beredd att växla yrkesbana.
- Arbetsmarknadspolitiken utvecklas i en negativ riktning. Resurserna är otillräckliga och krisen har, om möjligt, fått nedskärningarna och delprivatiseringen av Arbetsförmedlingen att framstå som än mer ogenomtänkta. De ekonomiska möjligheterna för människor att yrkesväxla är fortfarande begränsade.
- Ett alltför stort fokus på skattesänkningar med låg verkningsgrad riskerar att fördröja återhämtningen och tränga undan andra mer effektiva stimulansåtgärder. Offentliga investeringar och offentlig konsumtion är effektivare för att snabbt höja trycket i ekonomin.
Därtill har krisen blottlagt en rad brister i våra välfärdssystem som behöver åtgärdas. Försäkringsskyddet behöver förstärkas permanent, särskilt arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen, för att även i framtiden kunna hantera den här typen av chocker. Tydliga kvalitetsförbättringar krävs i äldreomsorgen och i vårdens beredskap.
Ekonomiska utsikter hösten 2020 (pdf)