”Hela lagstiftningen och systemet måste ändras. Det är så jävla fyrkantigt”

juni 16, 2021 12:38 e m

Efter att kört buss sen hon var 20 år brakade allt ihop för Kristina. När stödet behövdes för att ta sig ur sjukdom var budskapet från Försäkringskassan: ”Ta ett lättare jobb utan stress, krav och som inte kräver social interaktion på den öppna arbetsmarknaden.”

16 juni 2021

– Jag älskar att köra buss och jag vill ju inget hellre än att jobba. Det här är ingenting jag har valt.

Kristina Lann var 20 år när hon började köra buss i norra Stockholm. Hon älskade sitt jobb, beskriver arbetsplatsen som en liten familj där det var högt i tak och nära till skratt. Hade livet rullat på utan motgångar hade hon gladeligen suttit bakom ratten fortfarande. 

– Jag älskar att köra buss och jag vill ju inget hellre än att jobba. Det här är ingenting jag har valt, säger Kristina. 

2013 kom den första smällen i Kristinas familj: hennes man drabbas av cancer. Malignt melanom som utvecklats till något aggressivt, osäkert. Hon beskriver det som ett mörker som la sig över henne och familjen. Det opereras, behandlas, komplikationer uppstår men till sist blir Kristinas man frisk. Men mörkret ligger kvar. Deras barn, som då är i yngre tonåren, drabbas av en depression som snabbt utvecklas till svår psykisk sjukdom. 

– Läkarna tror att traumat med pappans sjukdom liksom triggade igång det, säger Kristina. 

– En dag kunde jag inte gå upp ur sängen bara. Jag orkade inte mer.  Det tog stopp.

Kristina får ersättning för vård av allvarligt sjukt barn och kör mellan hemmet och vårdavdelningen varje dag, över två timmars körtid tur och retur. Som så ofta vid psykisk sjukdom är det svårt att få tydliga, direkta svar och utredningarna och behandlingarna avlöser varandra. Men efter drygt två år börjar situationen ljusna, medicinering hjälper och någon slags normalitet börjar infinna sig. Det är då som Kristinas syster ringer och berättar att hon är sjuk. 

– Vi står varandra otroligt nära och det var en självklarhet att finnas där för henne i hennes sjukdom och rehabilitering. 

Systern opereras, behandlas, blir efter en tid mer eller mindre frisk, mörkret börjar lätta och där någonstans börjar Kristina känna sig “lite trött”. 

– En dag kunde jag inte gå upp ur sängen bara. Jag orkade inte mer.  Det tog stopp.

Kristina tar slut, helt och fullt. Hennes läkare har beskrivit hennes utmattningssyndrom som likvärdigt en mindre stroke. Hjärnan tar fysisk skada av den långvariga stress hon utsatts för. Hon sjukskrivs till 100 procent. Initialt blir hennes mående sämre och sämre. Hon blir tröttare, ledsnare och skickas till psykiatrin där hon påbörjar traumaterapi.

– “Jag förstår inte att du står upp” sa den jag träffade. Till sist började jag medicinera, vilket jag var motvillig till först men tack och lov hjälpte det. 

Samtidigt som hon börjar må lite bättre psykiskt börjar nu huvudet att krångla. Kristina märker till exempel att hon inte längre kan läsa. Att hon inte har ett närtidsminne. Att hon inte riktigt kan hålla en röd tråd när hon pratar med folk.

– Det förklarade läkaren med att hjärnan slagit av vissa funktioner för att spara energi, så funkar det tydligen när en utmattning blivit verkligt allvarlig.

Från att ha varit 100 procent sjuk är jag nu helt plötsligt 100 procent frisk och de rekommenderar mig att söka jobb via Arbetsförmedlingen.

Det är då brevet från Försäkringskassan dimper ner på hallgolvet: “Vi har avslagit din ansökan om sjukpenning.” 

– Från att ha varit 100 procent sjuk är jag nu helt plötsligt 100 procent frisk och de rekommenderar mig att söka jobb via Arbetsförmedlingen. 
Vad för slags jobb menar de, undrar Kristina som inte ens kan läsa. ”Ett lättare jobb utan stress, krav och som inte kräver social interaktion på den öppna arbetsmarknaden.”

– Var finns det jobbet? Det kunde de inte svara på, det var inte deras ansvar. “Men mina läkarintyg då?” frågade jag. ”Vi anser inte att de stämmer”, fick jag till svar. Jag bara grät och grät och grät. 

– Hela lagstiftningen och systemet måste ändras. Det är så jävla fyrkantigt, de kan liksom inte ta in något som är mer komplext än ett brutet ben. 

Eftersom Kristina inte längre kan läsa får hennes syster förklara allt för henne. Till sist blir hon hennes ombud som sköter allt med överklagningar, för Kristina kan knappt kliva upp på morgnarna, än mindre förstå de byråkratiska formuleringarna. I ett och ett halvt år gick hon utan pengar under tiden som hennes fall överklagas.  

– Och det låter ju helt sjukt att säga, men jag hade “tur” att min pappa nyligen hade gått bort så jag hade ett litet arv från honom att leva på. Annars hade det inte gått. 

Med hjälp av LO-TCO rättshjälp vann Kristina till slut mot Försäkringskassan och fick rätt. Till ett högt pris.  

– Hela lagstiftningen och systemet måste ändras. Det är så jävla fyrkantigt, de kan liksom inte ta in något som är mer komplext än ett brutet ben. 

Vad skulle du vilja säga till de som stiftar lagarna?
– Jag skulle vilja fråga om de själva någonsin har varit sjuka. Om de vet hur det känns att tycka att det är ”tur” att ens pappa dött så man har pengar för dagen? Om det är rimligt att läkares ord inte väger in överhuvudtaget? Att människor som aldrig träffat mig avgör om jag är frisk? Och om de inte tycker det – varför gör de då ingenting åt det? 

✤

Sverige har inte råd med en trasig sjukförsäkring – gå med i kampanjen

Det är bråttom. Just nu blir tusentals sjuka utförsäkrade. Många har långtidscovid och har själva slitit i pandemins frontlinje. Många förändringar måste till innan vi har en trygg sjukförsäkring.

Det är ett systemfel att vi som bär samhället och betalar skatt inte ska få känna oss trygga. Långtidssjuka, som inte vill något annat än komma tillbaka till jobbet, blir dubbelt bestraffade. Ofta kvinnor med vård- och omsorgsyrken som är livsviktiga. 

Våra krav:

• Sjukförsäkringens tidsgränser måste omvandlas till stödjepunkter, där den enskilde rustas med tydliga rehabiliteringsrättigheter. 
• Karensavdraget måste avskaffas permanent, för alla. Sverige är det enda landet i Norden som har kvar det!
• Försäkringsskyddet för de med otrygga anställningar måste förstärkas.
• Inkomsttaket i sjukförsäkringen måste höjas så att åtminstone 80 procent av de försäkrade får 80 procent av sin inkomst från sjukförsäkringen när de blir så sjuka att de inte kan arbeta.
• Det förebyggande arbetsmiljöarbetet behöver nya riktlinjer.